Blogg

Dag 3

Så har det gått hela 3 dagar sedan de små fick se dagens ljus

IMG_20181218_011049

Som jag tidigare hade berättat så fanns det många som ville ha en valp från denna kull och jag hade redan innan de föddes sagt att man kan ju aldrig vet hur många det är och vilka kön.

Men efter röntgen som visade sig vara troligen 7 så ringde jag runt till de som ville boka en valp och berättade vad vi sett.

Fem stycken var intresserade av tikar och hade inga krav på färg så detta kändes bra.

En av de som bokat har kennel och jag var då helt säker på att hon inte ville ha någon Sobel. Så när den blå tiken kom så kände jag att den skulle hon ha och jag kontaktade 2 av de andra som hade tidigt tingat valp och frågade om de var intresserade av Sobel och båda sa ja  direkt.

Tyvärr så klarade inte den lilla blå tiken sig och jag kände mig naturligvis ledsen för att inte kunna tillmötesgå valpköparen.  

Nu visade det sig att hon gärna hade tagit en Sobel för det viktigaste var linjerna i Yras stamtavla, men inte mycket att göra åt.

Det är detta som är så ledsamt när man inte kan tillmötesgå alla. Även vår granne som hade bokat en tik i denna kull och nu inte kunde få någon kändes också mycket ledsamt.

Får se om jag har is i magen och gör om denna kombination vid nästa löp.

 

 

 


Glädje och sorg

Allt blir inte som man tänkt sig.

Gårdagen var en av mina värsta dagar, det började redan på söndagen vid 18-tiden att vattnet gick Yra. Nu var det ju alldeles rätt tid och jag kände mig så förväntansfull, äntligen skulle vi få se de små liven om några timmar.  Men timmarna gick och Yra var egentligen rätt lugn och inte en antydan till värkar kunde jag se.  Men hela tiden tänkte jag "snart kommer den första valpen".

_DSC8790IMG_20181216_194529

Men dessa uteblev och kväll blev till natt och jag hade inte hunnit somna när klockan var 4 på morgonen och jag då ringde till Djursjukhuset. Den jag pratade med tyckte nog att det inte verkade som om det var så farligt och sa att hon kommer nog igång inom någon timme.

Men samtidigt påpekade hon att det hade gått väldigt många timmar sen vattenavgången och kanske vi skulle ta henne till Strömsholm.  Jag kände att jag sätter aldrig en dräktig tik i en bil och kör så långt i detta snöoväder utan då får vi hellre vänta till klockan 7 när de öppnar på Södra djurkliniken. Sjuksköterskan höll med och tyckte att det nog var det säkraste.

IMG_20181217_074731IMG_20181217_074720

Så när klockan var 7 så steg vi in på kliniken med en ganska så loj Yra.

Så började en lång dag, en dag då jag hade hoppats att redan sida vid valplådan med de 7 valparn som hade synts på röntgen.

Nu började glädje och sorg blandas.

Först togs det flera olika blodprov på Yra och alla visade bra värden så inget av detta kunde ha bidragit till att hon inte fick några värkar.

Nu var det dags för ultraljud för att se hur valparna mådde och när de kom tillbaka med Yra och berättade att alla verkade leva och hade bra hjärtljud så blev glädjen stor och jag sa direkt att nu hoppas vi på rätt kön så de 7 som har tingat valp från oss kan få vad de önskar.

Det blev även en röntgen för att kolla att ingen valp låg fel och kunde ha orsakat denna långa väntan, men allt såg helt normalt ut, det enda var att första valpen låg i säte, men det är ju inget som brukar påverka förlossningen

IMG_20181217_104505IMG_20181217_103655IMG_20181217_090341

Snart var kanyler insatta i Yras ben och apparaten framdragen och inställd på 20 minuter, så sen hoppades vi på att värkarbetet skulle komma igång, vilket det gjorde direkt så fort apparaten pipit.

Den första valpens bakben visade sig och snart var den framme, men helt död och jag blev så ledsen, han var så fin klarttecknad med tan precis som sin pappa Messi.  Men vad hände, det var ju levande valpar hade vi fått veta, men då ändrade sig veterinären och sa att de var ju så stora nu och det var nog svårt att se alla, men nu fanns det ju 6 kvar.

Nästa valp som kom var en som jag då trodde en blå eller klartecknad tik som det var full fart på redan från början. Nästa valp var precis som den första helt livlös när den kom ut, en liten blueroan hane med tan.. Nu kom mina och även Lasses tårar och rädslan att alla skulle vara döda kom krypande.  Nästa valp som kom var en liten pigg tik men en annorlunda färg än vad jag någon gång har haft i mina kullar.

IMG_20181217_122057IMG_20181217_122613Nästa som kom var en mycket svag blueroantik och vi kämpade länge med henne, ja hon var faktiskt med hela tiden, men fick ligga med syrgas.

Nästa som kom var en jättefin men död blueroantik.

Nu fanns det bara en kvar och jag kände mig helt tom efter dessa 8 timmar på djursjukhuset.

IMG_20181217_141319IMG_20181217_141322

Men så kom han, äntligen en liten kille och jag kände att han måste bara överleva för han har ju redan ett hem.  Han var stark men hade lite svårt med andningen så även han fick syrgas för att komma igång, men jag hade helt tappat tron på att han skulle överleva och kände bara att nu ville jag hem. 

Den svaga tiken som hela dagen hade legat med syrgas levde men var nästan borta, sista hanen kände jag att jag egentligen inte vågade hoppas på, men jag ville i alla fall ha med mig både den och även den svaga tiken med mig hem och fortsätta kämpa.

 

Den lilla tiken dog redan i bilen men de andra tre var det full fart på, så killen hade tagit sig ordentligt och jag började hoppas att han skulle överleva.

IMG_20181218_005640IMG_20181218_011049

De är inte stora alla tre vägde omkring 200 gram.

Nu var det bara färgen på den ena tiken som förbryllade mig, den såg ju ut som en sobel, men vi har inga sådana linjer, skickade bild och fråga till Marie Gustafsson som direkt sa att båda tikarna är sobel och att det finns i Messis stamtavla.

Så nu får vi se vilka av de 4  sin tingat tik kan tänka sig en sobel. 

När vi kom hem så var Yra glad men mycket medtagen och hon hade så mycket avslag att hon hela tiden ville tvätta sig och även slicka upp det som kom i lådan och det gjorde att hon inte var stilla och jag fick flera gånger lyfta upp henne för att ta fram valpar under hennes kropp. Annars är hon jättenoga med att lyssna och flrflytta sina bebisar, men värken i både hennes mage och de sprängfylda tuttarna gör att hon säkert känner sig frustrerad.

IMG_20181218_052734

Någon direkt sömn kommer det inte att bli nu den första veckan, men vi får hjälpas åt och sova en i taget.


Dag 59

Idag är det 59 dagar sedan Yra och Messi träffades första gången för parning.

IMG_20181214_075329

och att det lyckades kan man ju se på Yras stora mage. Just nu är hon väldigt stilla och lugn, går in lite då och då i valprummet och besiktar sin låda.  Ett är säkert och det är att hon tycker inte att det ska vara välstädat i lådan för varje gång jag lägger alla filtar och plädar tillrätta så är hon där och river upp allt igen.

Hon äter fortfarande som vanligt, alltså det lilla hon tycker passar, för är det inte en massa extra godsaker i maten så kan hon gärna vara utan.

Nästa gång jag uppdaterar denna sida så hoppas jag kunna presentera Yras valpar.

IMG_20181214_080857

Avslutar idag med en bild från kullen med Yra och hennes syskon (lilla blå Ylva fattades denna dag).  Detta var vår återträff när valparna fyllde 1 år.

Så hoppas vi även kunna göra med den nya kullen.


Dagen före lucia

I morgon är det Lucia och jag har inte gjort något Lucia kort detta år. Tiden har liksom inte funnits. Så jag tänkte att eftersom det äntligen i år blir en kull efter vår fina Yra så får korten vara ett gammalt från när hon själv var ganska så nyfödd.

Nellie lucia

Yras vackra mamma Nellie med sin sista kull .  

 


Flera förfrågningar

IMG_20181211_080643_334

Inget är som väntans tider

Önskar verligen att vi visste hur många det var i Yras mage för nu kommer det förfrågningar på denna kull varje dag.  Jag vill helst aldrig att någon bokar valp innan de är födda, men visst har jag låtit folk göra det några gånger och i de flesta fall har de fått vad de önskat.

I den kull som Yra föddes i hade jag 3 bokade valpar och alla ville ha en specifik färg och kön, nu är ju detta inte alltid så lätt att upfylla och denna gång lyckades vi i 2 av önskningarna och det var både oranga tikar som de hade önskat. Den valpköpare som hade önskat en orange hane hade lite otur, för det blev bara 2 blåa hanar. Jag led verkligen med denna valpsugna kvinna som redan hade varit här på besök fråg Göteborg för att träffa våra cocker.  När jag ringde och berättade att det tyvärr bara fanns blueroan hanar, så blev hon först lite besviken och sa att då får jag ändra mig med kön för jag vill så gärna ha en orange, sagt och gjort det fanns en orange tik otingad och naturligvis skulle det bli LENAS.. men på dag 4 så somnade denna valp in och jag fick återigen kontakta Lena för att beklaga att det nu inte fanns någon liten orange tik till henne.  Hon sa då direkt att jag har lärt känna er så bra och träffat era härliga hundar så finns det möjlighet så tar jag en blueroan hane.. och snart satt hon på tåget upp till Stockholm för att få en titt på sin nya familjemedlem, en som hon aldrig har ångrat.

Vad jag vill säga med detta är att varken färg eller kön är det viktigaste, utan det är att det klickar mellan hund och ägare.

 

 


Bloggerska - Exempel

_DSC6324 - kopia (3)

Ia Hornesjö

Blogghistorik