Blogg

14 dagar och ögon

Så var vi äntligen framme vid dagen då man kunde se ögonen på de små.

_DSC8843_DSC8857

_DSC8845_DSC8846_DSC8856_DSC8849

Zelina är en liten tjockis och väldigt snabb fram till den bästa spenen så idag vägde hon hela 770 gram, Zlatan som har lite problem med sina ben och inte kommer fram så fort ännu vägde 730 gram och det är ganska bra att han inte ökar för mycket innan denna lilla simmare blir helt bra i sina ben.

Vi har förstått att den lilla sköldpaddan som vi har kallat honon för lider av något som heter Swimmer puppies.  Detta är inget farligt men man vet aldrig hur lång tid det tar innan han kan anväda sina ben. Man vet inte heller varför denna rätt vanliga åkomma uppstår..

Så vi har bestämt att han inte kommer att flytta till sin tilltänkta familj eftersom det är viktigt för oss att se till att han blir riktigt bra och det får ta den tid det tar, så han stannar hos oss tills vi vet.

 


Det blir bara lite nya bilder

Det händer inte så mycket ännu och det första vi väntar på är att se det glimma till i ögonen på valparna.

_DSC8823_DSC8827

En trygg och fin mamma Yra med sina småttingar

Zlatan sover så mycket han kan _DSC8828och då som en liten sköldpadda..  Zelina har börjat utforska lådan fast hon inte ännu har några ögon och snart får vi bygga lådan så att hon inte kommer ur _DSC8829_DSC8830

Har funderat lite på valparna stamtavlenamn.. Zlatan och Zelina är ju klara men jag vill ha något med som säger lite om hur de är.

Återkommer med det nästa gång jag uppdaterar

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Valparna 1 vecka

Idag blir valparna 1 vecka

IMG_20181223_090143_864

En vecka med oror och förtvivlan, men det är gott gry i dessa två och jag känner mig mer och mer lycklig över dem än vad jag vågat göra under veckan.

Vet inte varför jag inte kan lägga in filmer här, för det hade annars varit roligt att visa hur aktiva de är .

Båda väger nu strax över 400 gram en ökning med 200 gram och det bevisar i alla fall att de äter bra och att det finns mjölk i Yras tuttar.

Tyvärr har Yra haft mycket med eftervärkar och även kräkningar de 2 sista dagarna.  Hon är jättehungrig och springer ner för trapporna för att äta, men sen när hon kommer upp till valparna igen så kräks hon upp maten.

Har inte så mycket mer att berätta just nu utan inväntar dagen då de öppnar ögonen och sen hoppas jag kunna uppdatera denna sida dagligen.

 


Valparna 5 dagar

Idag blir de 2 valparna som blev kvar 5 dagar

Det händer inte mycket, sover och äter som de ska. Yra har fortfarande en del eftervärkar men är den duktiga mamman och härdar ut för sina barns skull och tar det lungt genom att gå och lägga sig på golvet varje gång mjölken sinat och sen invänta nästa påfyllning för att åter lägga sig i lådan.

snapshot_B0C5544BD34B0

Jag har full koll på dem var jag än befinner mig i huset.. och i huset är jag hela tiden, visst har jag tagit en snabb promenad med Yra och även stått på tomten med de andra hundarna, men annars har jag inte varit utanför sedan i måndags.

IMG_20181222_060601_999

 

 

 


Natten har varit lugn

I natt har jag till och med vågat slumra till lite till och från och det kändes så underbart att våga blunda.

Yra har fortfarande mycket med eftervärkar och det gör att hon gärna vill krypa under sängen och gömma sig, men annars mår hon till synes bra och diar sina valpar och även äter massor, något som jag egentligen vet att hon inte ska göra när jag vill få ordning på hennes mjölkstockning, men den är så pass bra att jag anser att hon behöver den mat hon vill ha.

IMG_20181220_160946

Vikten ökar på båda dessa små valpar, så mat får de i sig i alla fall.

Zelina vägde i dag på morgonen 260 gram och Zlatan 290 gram

Vad de vägde när de födde vet jag inte eftersom det inte var någon som hade ordnat en våg på djursjukhuset.

Det blir en innedag till för mig och Lasse får sköta allt utanför hemmet. Tur att vi inte hade tänkt att fira jul utan hade planerat att bara ta det lugnt med alla våra hundar.

Nu ser jag bara framåt och längtar till morgondagen


Åter en dag med sorg

Allt såg så bra ut med dessa små 3 valpar som nu fanns kvar och alla åt och var aktiva, så det var med chock jag insåg att lilla Zafira höll på att somna in.

IMG_20181219_055940_276

Något som oroade mig var att Yras tuttar var så sprängfyllda med mjölk att det var svårt att få tag i tutten för valparna och jag märkte hur ont det gjorde när jag klämde fram mjölk för att få valparna att ta tutten, men som vanligt är hon den snälla och tillmötesgoda tjej som bara gnydde lite och tittade på mig med lite sorgsen blick.

Fick i alla fall tips om en spray som skulle kunna hjälpa till att mjuka upp tuttarna. Ringde min veterinär som ringde in receptet och sedan på morgonen så kunde Lasse hämta dessa och det gjorde susen direkt

Klockan var ca 20,00 på onsdagskvällen  och alla tre valparna vägdes och lades sedan i lådan tillsammans med Yra, alla tre var glupska som vanligt och och somnade sedan vid Yras tuttar.

Var in i rummet och kollade till dem klockan 21.50 och då sov de alla och jag gick ner till undervåningen och hade som vanligt min mobil i handen för att hålla koll på lådan.

Ser att lilla Zafira ligger på rygg med benen rakt upp och jag springer upp för trappan och tar upp en ganska så livlös valp, ropar hysteriskt på Lasse och säger vad jag tror håller på att hända.

Vi gjorde massa återlivningsförsök och flera gånger så kändes det som om hon var tillbaka, hon skrek och hade sugreflexer, men till slut så upphörde allt.

Vi var så ledsna båda två och undrade vad vi hade gjort för ont. Vi som verkligen har gjort allt för att skydda de kommande valparna, ingen av våra hundar har fått leka med andra hundar utan de har fått vara bara med sin flock, vi har inte varit någonstans annat än till veterinären med Yra för att röntgas och naturlivis finns tanke  att det var där hon kanske fick någon smitta.

Känner att det är inte mer vi kan göra än det vi har gjort och försöker att inte lägga någon skuld på oss själva.

Är så trött att jag mår illa, men sova det går bara inte.

 


Dag 3

Så har det gått hela 3 dagar sedan de små fick se dagens ljus

IMG_20181218_011049

Som jag tidigare hade berättat så fanns det många som ville ha en valp från denna kull och jag hade redan innan de föddes sagt att man kan ju aldrig vet hur många det är och vilka kön.

Men efter röntgen som visade sig vara troligen 7 så ringde jag runt till de som ville boka en valp och berättade vad vi sett.

Fem stycken var intresserade av tikar och hade inga krav på färg så detta kändes bra.

En av de som bokat har kennel och jag var då helt säker på att hon inte ville ha någon Sobel. Så när den blå tiken kom så kände jag att den skulle hon ha och jag kontaktade 2 av de andra som hade tidigt tingat valp och frågade om de var intresserade av Sobel och båda sa ja  direkt.

Tyvärr så klarade inte den lilla blå tiken sig och jag kände mig naturligvis ledsen för att inte kunna tillmötesgå valpköparen.  

Nu visade det sig att hon gärna hade tagit en Sobel för det viktigaste var linjerna i Yras stamtavla, men inte mycket att göra åt.

Det är detta som är så ledsamt när man inte kan tillmötesgå alla. Även vår granne som hade bokat en tik i denna kull och nu inte kunde få någon kändes också mycket ledsamt.

Får se om jag har is i magen och gör om denna kombination vid nästa löp.

 

 

 


Glädje och sorg

Allt blir inte som man tänkt sig.

Gårdagen var en av mina värsta dagar, det började redan på söndagen vid 18-tiden att vattnet gick Yra. Nu var det ju alldeles rätt tid och jag kände mig så förväntansfull, äntligen skulle vi få se de små liven om några timmar.  Men timmarna gick och Yra var egentligen rätt lugn och inte en antydan till värkar kunde jag se.  Men hela tiden tänkte jag "snart kommer den första valpen".

_DSC8790IMG_20181216_194529

Men dessa uteblev och kväll blev till natt och jag hade inte hunnit somna när klockan var 4 på morgonen och jag då ringde till Djursjukhuset. Den jag pratade med tyckte nog att det inte verkade som om det var så farligt och sa att hon kommer nog igång inom någon timme.

Men samtidigt påpekade hon att det hade gått väldigt många timmar sen vattenavgången och kanske vi skulle ta henne till Strömsholm.  Jag kände att jag sätter aldrig en dräktig tik i en bil och kör så långt i detta snöoväder utan då får vi hellre vänta till klockan 7 när de öppnar på Södra djurkliniken. Sjuksköterskan höll med och tyckte att det nog var det säkraste.

IMG_20181217_074731IMG_20181217_074720

Så när klockan var 7 så steg vi in på kliniken med en ganska så loj Yra.

Så började en lång dag, en dag då jag hade hoppats att redan sida vid valplådan med de 7 valparn som hade synts på röntgen.

Nu började glädje och sorg blandas.

Först togs det flera olika blodprov på Yra och alla visade bra värden så inget av detta kunde ha bidragit till att hon inte fick några värkar.

Nu var det dags för ultraljud för att se hur valparna mådde och när de kom tillbaka med Yra och berättade att alla verkade leva och hade bra hjärtljud så blev glädjen stor och jag sa direkt att nu hoppas vi på rätt kön så de 7 som har tingat valp från oss kan få vad de önskar.

Det blev även en röntgen för att kolla att ingen valp låg fel och kunde ha orsakat denna långa väntan, men allt såg helt normalt ut, det enda var att första valpen låg i säte, men det är ju inget som brukar påverka förlossningen

IMG_20181217_104505IMG_20181217_103655IMG_20181217_090341

Snart var kanyler insatta i Yras ben och apparaten framdragen och inställd på 20 minuter, så sen hoppades vi på att värkarbetet skulle komma igång, vilket det gjorde direkt så fort apparaten pipit.

Den första valpens bakben visade sig och snart var den framme, men helt död och jag blev så ledsen, han var så fin klarttecknad med tan precis som sin pappa Messi.  Men vad hände, det var ju levande valpar hade vi fått veta, men då ändrade sig veterinären och sa att de var ju så stora nu och det var nog svårt att se alla, men nu fanns det ju 6 kvar.

Nästa valp som kom var en som jag då trodde en blå eller klartecknad tik som det var full fart på redan från början. Nästa valp var precis som den första helt livlös när den kom ut, en liten blueroan hane med tan.. Nu kom mina och även Lasses tårar och rädslan att alla skulle vara döda kom krypande.  Nästa valp som kom var en liten pigg tik men en annorlunda färg än vad jag någon gång har haft i mina kullar.

IMG_20181217_122057IMG_20181217_122613Nästa som kom var en mycket svag blueroantik och vi kämpade länge med henne, ja hon var faktiskt med hela tiden, men fick ligga med syrgas.

Nästa som kom var en jättefin men död blueroantik.

Nu fanns det bara en kvar och jag kände mig helt tom efter dessa 8 timmar på djursjukhuset.

IMG_20181217_141319IMG_20181217_141322

Men så kom han, äntligen en liten kille och jag kände att han måste bara överleva för han har ju redan ett hem.  Han var stark men hade lite svårt med andningen så även han fick syrgas för att komma igång, men jag hade helt tappat tron på att han skulle överleva och kände bara att nu ville jag hem. 

Den svaga tiken som hela dagen hade legat med syrgas levde men var nästan borta, sista hanen kände jag att jag egentligen inte vågade hoppas på, men jag ville i alla fall ha med mig både den och även den svaga tiken med mig hem och fortsätta kämpa.

 

Den lilla tiken dog redan i bilen men de andra tre var det full fart på, så killen hade tagit sig ordentligt och jag började hoppas att han skulle överleva.

IMG_20181218_005640IMG_20181218_011049

De är inte stora alla tre vägde omkring 200 gram.

Nu var det bara färgen på den ena tiken som förbryllade mig, den såg ju ut som en sobel, men vi har inga sådana linjer, skickade bild och fråga till Marie Gustafsson som direkt sa att båda tikarna är sobel och att det finns i Messis stamtavla.

Så nu får vi se vilka av de 4  sin tingat tik kan tänka sig en sobel. 

När vi kom hem så var Yra glad men mycket medtagen och hon hade så mycket avslag att hon hela tiden ville tvätta sig och även slicka upp det som kom i lådan och det gjorde att hon inte var stilla och jag fick flera gånger lyfta upp henne för att ta fram valpar under hennes kropp. Annars är hon jättenoga med att lyssna och flrflytta sina bebisar, men värken i både hennes mage och de sprängfylda tuttarna gör att hon säkert känner sig frustrerad.

IMG_20181218_052734

Någon direkt sömn kommer det inte att bli nu den första veckan, men vi får hjälpas åt och sova en i taget.


Dag 59

Idag är det 59 dagar sedan Yra och Messi träffades första gången för parning.

IMG_20181214_075329

och att det lyckades kan man ju se på Yras stora mage. Just nu är hon väldigt stilla och lugn, går in lite då och då i valprummet och besiktar sin låda.  Ett är säkert och det är att hon tycker inte att det ska vara välstädat i lådan för varje gång jag lägger alla filtar och plädar tillrätta så är hon där och river upp allt igen.

Hon äter fortfarande som vanligt, alltså det lilla hon tycker passar, för är det inte en massa extra godsaker i maten så kan hon gärna vara utan.

Nästa gång jag uppdaterar denna sida så hoppas jag kunna presentera Yras valpar.

IMG_20181214_080857

Avslutar idag med en bild från kullen med Yra och hennes syskon (lilla blå Ylva fattades denna dag).  Detta var vår återträff när valparna fyllde 1 år.

Så hoppas vi även kunna göra med den nya kullen.


Dagen före lucia

I morgon är det Lucia och jag har inte gjort något Lucia kort detta år. Tiden har liksom inte funnits. Så jag tänkte att eftersom det äntligen i år blir en kull efter vår fina Yra så får korten vara ett gammalt från när hon själv var ganska så nyfödd.

Nellie lucia

Yras vackra mamma Nellie med sin sista kull .  

 


Flera förfrågningar

IMG_20181211_080643_334

Inget är som väntans tider

Önskar verligen att vi visste hur många det var i Yras mage för nu kommer det förfrågningar på denna kull varje dag.  Jag vill helst aldrig att någon bokar valp innan de är födda, men visst har jag låtit folk göra det några gånger och i de flesta fall har de fått vad de önskat.

I den kull som Yra föddes i hade jag 3 bokade valpar och alla ville ha en specifik färg och kön, nu är ju detta inte alltid så lätt att upfylla och denna gång lyckades vi i 2 av önskningarna och det var både oranga tikar som de hade önskat. Den valpköpare som hade önskat en orange hane hade lite otur, för det blev bara 2 blåa hanar. Jag led verkligen med denna valpsugna kvinna som redan hade varit här på besök fråg Göteborg för att träffa våra cocker.  När jag ringde och berättade att det tyvärr bara fanns blueroan hanar, så blev hon först lite besviken och sa att då får jag ändra mig med kön för jag vill så gärna ha en orange, sagt och gjort det fanns en orange tik otingad och naturligvis skulle det bli LENAS.. men på dag 4 så somnade denna valp in och jag fick återigen kontakta Lena för att beklaga att det nu inte fanns någon liten orange tik till henne.  Hon sa då direkt att jag har lärt känna er så bra och träffat era härliga hundar så finns det möjlighet så tar jag en blueroan hane.. och snart satt hon på tåget upp till Stockholm för att få en titt på sin nya familjemedlem, en som hon aldrig har ångrat.

Vad jag vill säga med detta är att varken färg eller kön är det viktigaste, utan det är att det klickar mellan hund och ägare.

 

 


Så var det en ny vecka

Den här helgen har det verligen märks att Yra tycker att det är lite jobbigt, hon har sovit mycket och vädret har inte varit så kul så det där med att gå ut har inte heller varit roligt, tycker hon.

IMG_20181208_163948_873 (1)

Men hon är den snälla och lydiga hunden så hon vet ju att det är nog bäst att göra som matte och husse säger.

De andra hundarna sov även de mycket denna helg och Yra fick sällskap i sin korg titt som tätt

IMG_20181207_200410 (1)IMG_20181207_105956

I den vänstra korgen liggr Yra tillsammans med Olga och Z och på den andra bilden är det Olga och Nemo som gör henne sällskap.

Hittade i mina minnen en bild på Yra som 8 veckors valp och hon var nog det sötaste man kan tänka

Screenshot_20181209-172716

Även pappa Messis matte tycker det är så spännande och jag får fina bilder på honom 

Screenshot_20181208-081548

Han är verkligen grann denna kille och har ett lika ödmjukt sätt som utseende.

Nu hoppas vi att det ska bli de valpar som våra valpspekulanter önskar sig, tyvärr är det alltid könet som man inte vet något om och många har ju en önskan om just detta.

 

 

 

 

 

 

 


Äntligen vet vi

Så var dagen inne då vi kunde få se vad som fanns i Yras  mage.

P1011499

Som vanligt blev det att sätta sig på vågen först och nu var det spännande för jag har inte orkat lyfta upp henne i famnen för att väga henne på vår vanliga våg.

Men jag blev nog lite förvånad när jag såg vågen siffror stanna på 19,1 kg.. och det är 2 veckor kvar.

Sen in i rummet för att ta bilden och den blev kanske inte riktigt vad jag hade hoppats eftersom man inte kunde räkna valpar till 100% eftersom det var ca 5 dagar för tidigt för detta.

Men huvudsaken var att jag såg att det fanns liv i magen och man kunde i alla fall räkna till 5 stycken IMG_20181206_153443tydliga och kanse även 2 till som inte riktig ännu hade förkalkats så hårt att man kunde se tydligt.

Men är det 5 stycken så är jag mer än nöjd. Ska bli så underbart att kunna låta linjerna efter Yra gå vidare, för trevligare hund finns inte. 

Ja så var denna dag över och nu är det bara att vänta tills dagen kommer då de små vill titta ut och det blir om ca 14 dagar, om hon nu inte går i sin mammas fortspår och föder tidigt.

Återkommer om det händer något innan dagen D

 

 

 

 

 

 


Vill man bli fin får man lida pin

Idag tyckte jag att Yra gott kunde få sig ett bad och bli lite trimmad.

IMG_20181205_105731

Men det tar på krafterna att först bli ordentligt tvättad och sen behöva stå 

på trimbordet..  Lovar att hon sov gott efter detta.

 


Kunde inte låta bli

När Yra låg på köksgolvet i morse så kunde jag bara inte låta bli att ta en bild på henne.

IMG_20181204_090815IMG_20181204_090807

Att det börjar bli tungt nu märks på hennes beteende. Sover mest på sidan och hon hoppar inte längre upp i vår säng.

På torsdag hoppas vi kunna få reda på hur många det gömmer sig i denna bebismage.

 

 

 

 

Bloggerska - Exempel

_DSC6324 - kopia (3)

Ia Hornesjö