Blogg

Glädje och sorg

Allt blir inte som man tänkt sig.

Gårdagen var en av mina värsta dagar, det började redan på söndagen vid 18-tiden att vattnet gick Yra. Nu var det ju alldeles rätt tid och jag kände mig så förväntansfull, äntligen skulle vi få se de små liven om några timmar.  Men timmarna gick och Yra var egentligen rätt lugn och inte en antydan till värkar kunde jag se.  Men hela tiden tänkte jag "snart kommer den första valpen".

_DSC8790IMG_20181216_194529

Men dessa uteblev och kväll blev till natt och jag hade inte hunnit somna när klockan var 4 på morgonen och jag då ringde till Djursjukhuset. Den jag pratade med tyckte nog att det inte verkade som om det var så farligt och sa att hon kommer nog igång inom någon timme.

Men samtidigt påpekade hon att det hade gått väldigt många timmar sen vattenavgången och kanske vi skulle ta henne till Strömsholm.  Jag kände att jag sätter aldrig en dräktig tik i en bil och kör så långt i detta snöoväder utan då får vi hellre vänta till klockan 7 när de öppnar på Södra djurkliniken. Sjuksköterskan höll med och tyckte att det nog var det säkraste.

IMG_20181217_074731IMG_20181217_074720

Så när klockan var 7 så steg vi in på kliniken med en ganska så loj Yra.

Så började en lång dag, en dag då jag hade hoppats att redan sida vid valplådan med de 7 valparn som hade synts på röntgen.

Nu började glädje och sorg blandas.

Först togs det flera olika blodprov på Yra och alla visade bra värden så inget av detta kunde ha bidragit till att hon inte fick några värkar.

Nu var det dags för ultraljud för att se hur valparna mådde och när de kom tillbaka med Yra och berättade att alla verkade leva och hade bra hjärtljud så blev glädjen stor och jag sa direkt att nu hoppas vi på rätt kön så de 7 som har tingat valp från oss kan få vad de önskar.

Det blev även en röntgen för att kolla att ingen valp låg fel och kunde ha orsakat denna långa väntan, men allt såg helt normalt ut, det enda var att första valpen låg i säte, men det är ju inget som brukar påverka förlossningen

IMG_20181217_104505IMG_20181217_103655IMG_20181217_090341

Snart var kanyler insatta i Yras ben och apparaten framdragen och inställd på 20 minuter, så sen hoppades vi på att värkarbetet skulle komma igång, vilket det gjorde direkt så fort apparaten pipit.

Den första valpens bakben visade sig och snart var den framme, men helt död och jag blev så ledsen, han var så fin klarttecknad med tan precis som sin pappa Messi.  Men vad hände, det var ju levande valpar hade vi fått veta, men då ändrade sig veterinären och sa att de var ju så stora nu och det var nog svårt att se alla, men nu fanns det ju 6 kvar.

Nästa valp som kom var en som jag då trodde en blå eller klartecknad tik som det var full fart på redan från början. Nästa valp var precis som den första helt livlös när den kom ut, en liten blueroan hane med tan.. Nu kom mina och även Lasses tårar och rädslan att alla skulle vara döda kom krypande.  Nästa valp som kom var en liten pigg tik men en annorlunda färg än vad jag någon gång har haft i mina kullar.

IMG_20181217_122057IMG_20181217_122613Nästa som kom var en mycket svag blueroantik och vi kämpade länge med henne, ja hon var faktiskt med hela tiden, men fick ligga med syrgas.

Nästa som kom var en jättefin men död blueroantik.

Nu fanns det bara en kvar och jag kände mig helt tom efter dessa 8 timmar på djursjukhuset.

IMG_20181217_141319IMG_20181217_141322

Men så kom han, äntligen en liten kille och jag kände att han måste bara överleva för han har ju redan ett hem.  Han var stark men hade lite svårt med andningen så även han fick syrgas för att komma igång, men jag hade helt tappat tron på att han skulle överleva och kände bara att nu ville jag hem. 

Den svaga tiken som hela dagen hade legat med syrgas levde men var nästan borta, sista hanen kände jag att jag egentligen inte vågade hoppas på, men jag ville i alla fall ha med mig både den och även den svaga tiken med mig hem och fortsätta kämpa.

 

Den lilla tiken dog redan i bilen men de andra tre var det full fart på, så killen hade tagit sig ordentligt och jag började hoppas att han skulle överleva.

IMG_20181218_005640IMG_20181218_011049

De är inte stora alla tre vägde omkring 200 gram.

Nu var det bara färgen på den ena tiken som förbryllade mig, den såg ju ut som en sobel, men vi har inga sådana linjer, skickade bild och fråga till Marie Gustafsson som direkt sa att båda tikarna är sobel och att det finns i Messis stamtavla.

Så nu får vi se vilka av de 4  sin tingat tik kan tänka sig en sobel. 

När vi kom hem så var Yra glad men mycket medtagen och hon hade så mycket avslag att hon hela tiden ville tvätta sig och även slicka upp det som kom i lådan och det gjorde att hon inte var stilla och jag fick flera gånger lyfta upp henne för att ta fram valpar under hennes kropp. Annars är hon jättenoga med att lyssna och flrflytta sina bebisar, men värken i både hennes mage och de sprängfylda tuttarna gör att hon säkert känner sig frustrerad.

IMG_20181218_052734

Någon direkt sömn kommer det inte att bli nu den första veckan, men vi får hjälpas åt och sova en i taget.

Bloggerska - Exempel

_DSC6324 - kopia (3)

Ia Hornesjö